Skriver så sällan och allt samlas bara som en stor klump i hjärnan. Osorterat. Jag tappar bort mig i mina egna tankarna och någonstans på vägen tappade jag även bort mig själv. Känner mig nästan som 16 år igen. Snubblar på mattkanten, knapparna lossnar på min finaste tröja, mina växter dör, får inga jobb, tappar stekpannan i golvet och glömmer tvättiden. Helt utmattad utan anledning. Prioriterar fel och lyssnar mer på andras åsikter än mina egna. Dagarna handlar mest bara om att fördriva tiden på bästa sätt för att slippa tänka. Framtidsångesten ska vi inte ens tala om.

 

Jag saknar sena kvällar, skrattanfall och motivation.