Frånvaron här lyser mer än någonsin, så var ju inte tanken att det skulle bli. Men en finner ju inte inspiration i särskilt mycket när ens liv i princip endast består av att äta, sova och jobba. Ja för jobbet på Ica som jag snackade om för ca 2 månader sedan här, det fick jag ju. Min rygg är redan totalt paj och trivs vill jag väl inte påstå att jag gör. Vill heller inte vara den som sitter och pratar dåligt om sitt jobb när en äntligen fixat ett, så låt oss gå vidare. Pengar är ju trots allt pengar. 

 

Den råa vintern kom sent och lämnade fort. Två veckor i Januari var det hemskt, och nu är våren redan här. På instagram lägger folk ut bilder på krokusar som blommar i rabatterna och pensionärerna börjar sakta men säkert krypa upp ur sofforna.

 

Och jag då: Ett år äldre än senast. Saker och projekt, ideér som bollas, möten, drömmar, väntan. Typ. Den ständiga framtidsångesten som jag vid det här laget börjat fundera om jag någonsin kommer kunna fly ifrån.