Konsten att göra det.
Varför hålla tillbaka? Varför gå och blunda för möjligheter? Det är ju bara att göra! Jag orkar inte vara rädd för att misslyckas längre.
Jag bara hörde av mig till min brors arbetskolega som har häst och ba "hej jag har inte ridit på 7 år men mitt ridbegär driving me crazy så jag vill göra det och jag vill gärna bli din medryttare, om du behöver någon." Jepp, det var bara att komma och prova. Nybyggt stall med bra skogsvägar och stora ängar nära intill och en busig 6 årig Lucas. Så spännande och så kul! Att bara få andas natur från den finaste djurartens rygg. MMm.
Jag bara googlade upp telefonnummret till kontoret på Ica torget och ringde och ba "hej jag heter Mimmi och behöver jobba mer än vad jag gör nu, har ni något ledigt?" Jepp, kom in imorgon så snackar vi. Väl där ba "i kassan behövs det extra och jag ser ingen anledning till att inte testa dig, och jag hör av mig i veckan eller i början av nästa." Vill inte ropa hej ännu men va, så bra ändå. Allt jag lekte när jag var liten var ju kassörska. Tog mammas kontokort och drog över min rosa plastkassaapparat. Kommer nog stöta på alla jag vill och inte vill stöta på.
Jag bara blev så sjukt less på att så fort jag har på mig jacka, eller ligger ner, eller bara sitter rakt upp och ner på en stol, så blir mitt hår tovigt. Som en kaka som lägger sig där bak på skalpen. Slickar sig efter halsen och irriterar innanför tröjmynningen. Jag ba "mamma, här har du en sax, klipp av ca 3 dm." Har inte haft såhär kort hår sedan jag gick i lill-3an, och oj vad bra det känns.
Stoppar heller inte i mig massor med hemska hormoner längre som jag gjorde i 5 års tid. Bytte ut mina p-piller mot pessaren Femcap och det är typ det värdaste jag gjort. Säger bara: GÖR DET DU MED! Den är t.o.m gratis i vissa landsting, bland annat här i västerbotten. Win.
Har inte tvättat håret med schampo på två månader. Varför hålla på med massa konstgjorda och onaturliga ämnen som rubbar hårbottens naturliga rengörning? Nej tack, och ja tack till Aleppotvål.
Så nu ligger jag alltså här nöjd, belåten och med en helt vanlig menscykel. (Elias är i Finland atm så han saknas dock här vid min sida, men annars så!) Småsaker som jag för 2 månader sedan aldrig ens nästan trodde jag skulle göra. Rida, skaffa jobb, bli hormonfri och klippa av mitt hatälskade hår. Tack för att jag vågat. Tack för dom små sakerna. Tack för en fortsättning.

Åt skogen.
Skellektronika Xl i trivselhuset och snart såkallat Kommun. Stora förväntingar, yepp.












Häktiska dagar som nu börjat lida mot sitt slut. Tack, det har varit bra och oj vad jag vill att det vore såhär jämt. Nu blir det tid för tänkande, kreativitet, producerande och planering. Kram.