Rör inte min kanin.
Igår fick Ruben gå ut i koppel för första gången, och det gick ungefär allt annat än bra.
När en känner att tiden står stilla och mest bara gör saker utan anledning så kan en ju åka till Norge en sväng, för då kan en ju fortsätta ungefär på samma sätt, förutom att en kan tjäna massa pengar samtidigt. Planen är alltså att vi åker till Tønsberg om mindre än två veckor. Flyttar in i ett kollektiv med personer vi aldrig träffat tidigare. Skräckblandad förtjusning och ångest över en massa beslut, som alltid när man lämnar tryggheten.
Äkta.
Hängde i en hårslang och tittade på när Andreas tatuerade Rickie. Passade på att tvätta håret i frisertvätten och gjorde gangsterflätor på Elias.
Ruben.
Jag tänkte att, en måste ju få unna sig något här i världen, och då hände detta. Jag hämtade hem en liten kanin för mindre än 3 veckor sedan, som vi därefter döpte till Ruben. Vi har honom frigående i vår lägenhet och det funkar jättebra. Han älskar päron och börjar alltid busa och hoppa omkring som en galning när det ljusnar på morgonen. Han går på låda och är så snäll. Att folk inte ens vet om att man kan ha kaniner frigående är ju bara knäppt i sig. De är ju skapade för att hoppa högt och springa fort. Så: Stort nej till kaniner i små burar!
Ursäktar min hemska morgonfrilla på den sista bilden.
