Såhär ser jag ut hälften av mina dagar. Lagomt fet lugg, trötta ögon och genomskinlig. Har svårt för att ta mig ut innan det blivit mörkt. Det blev inget Norge. Den snälla, trevliga, sköna tjejen vi skulle flytta in hos och bestämt allt med slutade bara svara i telefonen, och på mailen, och på facebook. Totalt blåsta och totalt på siffran 0 igen.

Jobbångesten. När får jag jobba nästa gång? Imorgon eller nästa vecka? Vill starta second hand och mysigt fik i min mors gula barndomshem på landet, men jag vill samtidigt inte bli fast. Om 10 år kanske, men inte nu, men då är det ju försent. Vill andas nya saker och känna pirret i magen. Vill vara nervös och sedan känna lättnad. Lära mig saker, se vyer jag börjar gapa av och dricka en smutsig öl i en gammal kvarterskrog. 

Inget händer och jag är rastlös. Hur gör en när en prioriterar? Val och välja. Det är nog det absolut svåraste jag vet här i världen. Att väga fördelar mot nackdelar. Jag behöver hjälp att hitta rätt. Allt jag egentligen vet är att jag vill växa som person, att jag älskar Elias och vill vara med honom så länge det går, och att min familj är det viktigaste jag har och tanken på att vara otillgänglig för dom kan vara den värsta. Resten är oskrivet i nuläget. På ett ungefär.